Armemuséets karolinersadel - the real deal?
Sedan dess har jag sett ett par "rekonstruktioner", samt ett antal original som alla påstås vara "karolinersadlar". De flesta av dessa (både rekonstruktioner samt original från 1700-talet) bör kunna avfärdas redan vid första anblick pga att de saknar sadelknapp. Sadelknappen är i detta sammanhang det dörrhandtagsliknande mässing (eller brons-) föremål som sticker ut ur framvalvet, på vilket man hänger pistolhölstren. Då sadelknappen försvann från svenska kavallerisadlar först 1756, så är det rimligt att anta att sadlar utan knapp, inte har någonting med vare sig Karl XI eller Karl XII att göra.
En annan sak jag grubblat över, är det faktum att karolinerna (nu syftar jag alltså på kavalleriet) enligt reglementet skulle ha diverse saker i sina sadelväskor... som fästes på sadeln... hurdå? En kavallerisadel som saknar både remmar och ringar torde va aningen opraktisk om man som ryttare förväntas ha med sig sadelväskor, inte sant?
Nå väl, när jag nu äntligen fick tillfälle att undersöka denna fantastiskt välbevarade sadel på nära håll, gjorde jag två mycket intressanta upptäckter: sadeln har både packremmar (de har gått av på vänster sida, dvs den sida som besökare ser genom monterglaset) och en sadelficka (intakt rem + ficka på höger sida, dvs helt osynlig när den står i sin monter).
Just den här specifika sadeln har identifierats som tillhörande en viss friherre Anders Rålamb, kapten för Livgardet till fots, tillika rusthållare vid adelsfaneregementet. Och enligt armémuséets information har den aldrig använts av honom. Anders själv, var enligt uppgift i Bender med Karl XII så där finns åtminstone en koppling. Huruvida just denna sadel använts av någon av Karl XIIs kavallerister är egentligen irrelevant, men om modellen överensstämmer med de sadlar som användes vid den tiden är dock högst intressant i mitt tycke. En annan sak som talar för detta är att detaljerna på sadeln överensstämmer med ett flertal ej utställda sadlar på armémuseum som finns att beskåda digitalt. Dessa är i dåligt skick och saknar i regel både delar av sitsen samt kåpor, men är i gengäld en guldgruva av information rörande bommen mm. Den slutsats man kan dra av dessa är att ett flertal av samma typ är bevarade, vilket i någon mån antyder att de tillverkats i större partier... som exempelvis kavallerisadlar? Det gör mig lite beklämd att varenda gammal dammig sadel av "barocktyp" som grävs fram ur nån lada i Sverige eller Norge ges epitetet "karolinersadel", som om detta vore det enda tänkbara alternativet så fort sadeln ser ut att kunna dateras till 1700-talet. Det är förvisso sant att det inte fanns någon militär industri på samma sätt som under det följande århundradet (i någon mån) och i allra högsta grad under 1900-talet, varför olika persedlar kunde variera i utseende. Vissa sadlar var dessutom sk "kusk-sadlar", alltså sadlar som låg på vagnshästarna som drog artilleripjäser och som framfördes av en ryttare (kusk) som styrde hela spannet från sadeln. Men har de dessutom ingen sadelknapp så är sannolikheten ännu mindre att det skulle röra sig om en karolinersadel.
Jag för min del vill i alla fall tro att denna sadel är den mest troliga representanten för en faktisk karolinersadel.
Nå väl, när jag nu äntligen fick tillfälle att undersöka denna fantastiskt välbevarade sadel på nära håll, gjorde jag två mycket intressanta upptäckter: sadeln har både packremmar (de har gått av på vänster sida, dvs den sida som besökare ser genom monterglaset) och en sadelficka (intakt rem + ficka på höger sida, dvs helt osynlig när den står i sin monter).
 |
| Packrem som hänger ner över den- i kåpan integrerade fickan. |
Just den här specifika sadeln har identifierats som tillhörande en viss friherre Anders Rålamb, kapten för Livgardet till fots, tillika rusthållare vid adelsfaneregementet. Och enligt armémuséets information har den aldrig använts av honom. Anders själv, var enligt uppgift i Bender med Karl XII så där finns åtminstone en koppling. Huruvida just denna sadel använts av någon av Karl XIIs kavallerister är egentligen irrelevant, men om modellen överensstämmer med de sadlar som användes vid den tiden är dock högst intressant i mitt tycke. En annan sak som talar för detta är att detaljerna på sadeln överensstämmer med ett flertal ej utställda sadlar på armémuseum som finns att beskåda digitalt. Dessa är i dåligt skick och saknar i regel både delar av sitsen samt kåpor, men är i gengäld en guldgruva av information rörande bommen mm. Den slutsats man kan dra av dessa är att ett flertal av samma typ är bevarade, vilket i någon mån antyder att de tillverkats i större partier... som exempelvis kavallerisadlar? Det gör mig lite beklämd att varenda gammal dammig sadel av "barocktyp" som grävs fram ur nån lada i Sverige eller Norge ges epitetet "karolinersadel", som om detta vore det enda tänkbara alternativet så fort sadeln ser ut att kunna dateras till 1700-talet. Det är förvisso sant att det inte fanns någon militär industri på samma sätt som under det följande århundradet (i någon mån) och i allra högsta grad under 1900-talet, varför olika persedlar kunde variera i utseende. Vissa sadlar var dessutom sk "kusk-sadlar", alltså sadlar som låg på vagnshästarna som drog artilleripjäser och som framfördes av en ryttare (kusk) som styrde hela spannet från sadeln. Men har de dessutom ingen sadelknapp så är sannolikheten ännu mindre att det skulle röra sig om en karolinersadel.
Jag för min del vill i alla fall tro att denna sadel är den mest troliga representanten för en faktisk karolinersadel.
Jag har påbörjat en rekonstruktion av den, som för tillfället ligger på is, då jag ju mitt i projektet gjorde min visit till muséet och därefter fick en massa ny information som jag inte hade när jag påbörjade den. Det lutar åt att jag gör klart den och sen gör en version 2.0 som kommer ännu närmre originalet, den som lever får se. Nu har jag äntligen skaffat mig lite utrustning för gjutning så kanske att jag gjuter en ny sadelknapp. Jag har sedan länge sparat några påsar hjorthår (från ett garvningsprojekt) till bossorna, vilket ska bli väldigt intressant att testa. Hjorthår som stoppning nämns även av Gueriniere och tycks ha använts även på medeltiden till stoppning av bossor liksom av skyterna, många århundraden tidigare. Faktum är att hjorthår var vanligt förekommande ända in på 1900-talet, men det får nog bli föremål för ett eget blogginlägg...
 |
| De hjorthårsstoppade bossorna. |
Kommentarer
Skicka en kommentar